|
Frälst? | Söndag 2008-04-27 | 21:15
Discodural smärta extra segmentel thoracal. Eller en förskjutning av en disk i bröstryggen, för att ge en någolunda översättning. Det var vad jag drabbades av och behandlades för hos naprapaten i fredags.
Efter en snabb beskrivning om orsak och verkan böjde, vände och vred han på mig och sa "Jag vet vad det är, jag ska göra dig bra och det räcker förmodligen med en behandling".
Han
mjukade upp med bindvävsmassage (vilket gjorde satans ont) innan han började knäcka allt som gick att knäcka i rygg, axlar och nacke. "Nu är det klart" sa han efter 10 minuter och jag stutsade upp för att till min häpnad upptäcka att ALL smärta var som bortblåst. Mina ögon fylldes av tårar och jag vände mig bort och bet mig i läppen för att inte börja tjura. Herregud, är det så här det känns att bli frälst?
I bilen på väg hem började smärtan smyga sig på igen och efter tre timmar hade jag precis lika ont igen. Jag ringde upp naprapaten och frågade om det var normalt och han svarade mig att det inte var så konstigt eftersom jag gått med det så länge (så länge? tre veckor, det är väl typ ingenting?) Han sa att jag skulle avvakta under helgen och om det inte skulle bli bättre skulle jag ringa på måndag för att boka en ny tid.
Hela fredagskvällen låg jag i soffan och tyckte synd om mig själv. Jag hade ont, kände mig jättetrött och frös så redan kl. 21:30 (efter Talang 2008) gick jag och la mig.
När jag vaknade upp på lördagsmorgonen var smärtan helt borta och den har fortfarande inte kommit tillbaks, inte det minsta lilla.
|